Mitt liv just nu är en berg och dalbana av känslor och hormonor! Ibland är jag nöjd och ibland extremt missnöjd! Jag är för det mesta sarkastisk och butter men ibland hoppfull och förväntansfull. Jag sitter ju här med en 4 kg (??) bebis i magen som inte vill komma ut fast att tiden gott och väl passerat! Känner mig lite som parkförvaltarna i Pildammsparken som ska avhysa de EU-migranter som bosatt sig där! Jag kan uppmana ungen att flytta men faktiskt inte göra något om hon väljer att stanna! Haha vilken liknelse va!? Åh andra sidan blir jag väll vilken dag som helst mamma till en liten sessa till vilket i sig jag längtar otroligt efter och jag vill bara gosa med mina två barn! Känns fantastiskt och overkligt. Huvudet snurrar med frågor och förväntningar. Hur ska hon se ut? Hur är hennes personlighet? Hur kommer Julia ta det? Kommer hon vara lätt el skrika? Kommer jag kunna amma? Huvudet snurrar med dessa frågor och inga svar får jag... än...!
Men snart spricker jag!!! Mina sammanbrott blir tätare o tätare! Var hos barnmorskan idag som försökte peppa mig lite. Fick en ny tid i övermorgon och kommer jag då (dvs ingen bebis kommit än) skulle vi ringa förlossningen. Alltid nått! De flesta jag pratar med nu tror att de blir en bebis 1 april, vilket skämt va!? Själv tror jag nog att det aaaaldrig kommer ske... Vilken panik den tanken ger mig! Julia börjar också bli otålig och det känns även lite orättvist mot henne!
Här kommer även tre tips på saker en man INTE bör göra när hans gravida kvinna gått över tiden (eller nånsin för den delen):
1. Erbjuda henne ett bad innan "filmen börjar" bara för att hon ska montera avloppsröret i badrummet
2. Sno hennes byrålåda i smyg genom att trycka ner alla hennes linnen/t-shirts i en låda
3. Duscha varmt och länge så varmvattnet tar helt slut medan hon tappar upp ett bad samtidigt (och sen hånskratta åt det iskalla vattnet)
På plus-sidan:
Att ta med hem blommor och visa stöd
Referens till liknelsen:
http://www.sydsvenskan.se/malmo/parklager-rojs-om-en-vecka/