Bad och kontrakt

Igår var en fullspäckad dag! Natten var tung för eftersom Julia sov hela kvällen från kl 16 så kl 04 bestämde hon sig för att bli pigg. Därav sov jag drygt 3h och vi skulle stiga upp senast 06.50 för ett läkarbesök hela familjen. Vi skulle nämligen kolla hur det såg ut halvvägs in i behandlingen med von rosenskenan. Det fick bli bussen till MAS och jag fick en liten nära döden upplevelse när jag höll på att flyga ut genom framrutan så som busschauffören körde. Väl framme var man glad att man levde och vi var i god tid till läkarbesöket. Dom där läkarna är jag dock väldigt skeptisk till. De säger emot sig själva varje chans de får så till slut vet man varken in eller ut. Läkaren sa att hon var frisk i höften nu och då frågade jag hur det blev med tiden hon ska ha skenan. Kanske de kan ta av den innan? Läkaren sa då att det var upp till oss men då blir hon kanske aldrig frisk o han avråder det starkt för det måste vara minst 12 v för att det ska vara bra. Sen sa han att det nu visar sig att det aldrig blir helt bra och då har han sagt innan att de blir 100% bra och helt friskt. Sen sa han att vi ses när hon är 3 mån men det är inte när hon haft skenan i 12 v sa jag och fick då som svar att hon får ta av den då så hon kommer nog ha den mindre än 12 v! Blir man frustrerad eller vad!? Inget han säger stämmer med vad han säger! Jag upplever han dessutom som stressad och upprörd vilket gör det svårt att prata med han och resonera. Men vi kör på. Vi är som sagt halvvägs så det ska nog gå fort. Efter undersökningen fick vi lov till att bada. Denna gången var rena lyxbadet. Jag och Olof fick helt själva bada henne och länge också. Hon fick ligga där och plaska runt alldeles nöjd medan både pappa och mamma höll henne. Och vi var också alldeles nöjda med tillvaron. Efter det längsta badet i hennes lilla liv fick hon till slut komma upp och mysa i handduken. Hon fick på sig skenan och kläder igen och vi begav oss till bussarna. Pappa åkte till jobb och vi hem för att äta.

Väl hemma var man helt slut i skallen. Det blev ingen längre stund hemma förens vi skulle köra till Anderslöv. Julia blev dock vansinnig när jag väckte henne för att sätta henne i bilbarnstolen. Ett kaos bröt ut och jag fick bita ihop och ta mig ner till bilen. På vägen dit följer jag skyltarna istället för mitt sunda förnuft och hamnar på väg 101. Någonstans på landet upptäcker jag att bensinmätaren står på noll. Känner mig lite panikslagen och knep ihop både tummar o tår i hopp om att hitta en bensinstation. När jag var rädd att bilen skulle börja stanna vilken sekund som helst hittar jag en gammal mack. Det som jag verkligen inte kunde hitta var var nån stans man betalade. Macken var alldeles öde och inte en människa syntes till. Jag letade en bra stund innan jag hittade den. Den stod ca 7 m bort bakom en stolpe så hur är det tänkt att man ska hitta den. Något stressad nu började jag tanka och Julia sätter då igång att gallskrika. Flyger in i bilen och försöker lugna henne och sen komma iväg. Till banken kom jag 3 min försenat, skriver på papperna och allt på 15 min. Nu är lägenheten inte min längre och jag har pengar på banken. Det känns skönt och inte en dag för tidigt.

Väl hemma betalade jag av mina krediter och fixade lite men då lilltjejen inte var nöjd begav jag mig efter en stund ut på barnvagnspromenad. Blev en tur på Entré och efter ett tag sov hon gott.

När hon sen vaknade var det mat hon ville ha med en gång. Skyndade hem och där mötte jag Fredde och hans tjej som kom på besök. Jag bjöd upp dom och Olof kom strax därpå hem. Det är alltid kul med lite gäster och farbror Fredde var en storfavorit hos Julia. Hon bara skrattade när hon såg hans ansikte.

Lite senare när besökarna åkt hem så bestämde vi oss för att köpa sushi till middag. Vi gick först en promenad och sen köpte vi med oss hem 15 bitar var. Det var supergott och vi gjorde misosoppa till. Sen blev det lite slötittande på tv medan Julia sov på min mage. Vi var alla otroligt trötta och det kändes underbart att krypa ner i sängen och sova natten lång.