Julias dopdag - en dag att minnas

Det var en orolig natt. Ni vet när man väntar på något så pass mycket att man inte kan somna. Låg vaken till kl 2 på natten och varje gång jag vaknade under natten tog det lång tid för mig att somna. När jag sen vaknade kl 8 ville jag bara sova vidare hela dagen men ikke. Jag kämpade mig upp för jag visste hur mycket jag hade att göra. Olof och Julia låg kvar och mös i sängen medan jag gjorde två tårtor och sallad till  30 personer. Olof tog som tur över lite av grönsakshackningen så jag kunde göra mig klar för dopet.

Denna dag var det dock ett hav av vatten som sköljde ner över oss på väg till kyrkan. Jag pinna på i min knall orangea poncho som jag hade dragit för så pass att jag knappt såg ut. Dy blöt och med både smink och hår rinnande nerför ansiktet kom vi äntligen in i kyrkan. Alla var vi ganska stressade och eftersom prästen sa vi skulle vara där enbart 10 min innan så var vi nog några bland dom sista som kom. Hur nu det fungerar. Julia fick på sig den fina klänningen som även jag och min bror burit i hennes ålder. Vi gick sakta  igenom kyrkan på väg mot altaret och längs raderna såg vi nära vänner och familj. Det kändes mysigt att veta att alla var där för vår lilla ängels skull. Dopet gick bra och vi gjorde inga missar (bortsätt från Vicky som börja sjunga psalmen på sidan 103 och inte psalm 103). Julia var så duktig och sa inte ett ljud och trotts sina nästan 8 kg gick det väldigt bra för Gustaf och Åsa (faddrarna) att hålla henne. Julia fick vattnet på huvudet, dopljuset och en liten fisk att hänga i ett nät i kyrkan och denna fisk ska vi hämta om ett år.

Väl tillbaka i lägenheten blev det full rulle. Vi hade nästan 30 personer så alla fick ta plats där det fanns men det fungerade faktiskt väldigt bra tyckte jag. Maten räckte till eller snarare mer därtill. Hade tre skålar sallad kvar och massa tårta, bullar och muffins. Tror folket uppskattade mitt tappra försök att agera bagare. Stämningen var skön och när vi satt och åt passade Julia på att ta sig en tupplur. Det gjorde hon ju även när Josse tog över vilket inte är ovanligt. Annars var hon med hela tiden och inte ledsen en sekund. Hon fick massvis med fina presenter. Det var alltifrån smycken till leksaker. När släktingarna hade begett sig var det bara några vänner kvar. I all denna spänning och bekantskap kändes det svårt att bara varva ner jag och Olof ensamma så vi gjorde ett litet spontant beslut. Vi fick skjuts till Trelleborg där vi festade till det lite med Vicky, René, Andy och Nadja. Julia och Kenzo var också med men Julia somnade illa kvickt. Det var väldigt trevligt och när klockan blev mycket fick vi skjuts hem igen. Tack så hjärtligt för alla fina presenter men framförallt det trevliga sällskapet vi fick denna dag. Det betyder mycket för oss att ni var där och delade denna dag med tillsammans med oss. Det är en viktig dag i Julias lilla historia för den 3/12-2011 är och kommer alltid förbli Julias dopdag.