. Min lilla Historia . : Från poolmys till kaskadspyor

Dagen för hemresan var kommen. Efter att vi fick tillbaka vår lilla tös vid 8-tiden (efter att ha sovit hos mormor) började vi packa. Det var mycket man skulle få ner i väskorna och vi skulle hinna äta frukost också. Det blev en sen frukost (vid 10-tiden?) och efter det passade jag på att chilla lite i solen. Julia låg och sov i vagnen och Olof var på rumet och vilade samt packade sin väska. Jag läst min underbara bok, njöt av värmen och solen, drack en cola och hade det allmänt perfekt. Det var underbart denna förmiddag och plötsligt ville jag inte alls hem. Det var en mycket varm dag och det smittade av sig på poolen som inte ens kändes lite kall. Denna dag när jag hoppade i poolen kände jag mig bara allmänt fräsch och frisk (bakis-kännslan var helt bortblåst). Jag ville inte gå upp! Det var ju så skönt att simma. Men Olof hade kommit för att hämta oss och Julia och Olof var redan vid rummet och jag visste bussen skulle komma om 20 min. Innan dess skulle jag packa det sista och dessutom duscha och ta på mig. Jag steg motvilligt upp och njöt av varje sekund. Ni vet ibland vill man bara hålla kvar vid minnet och gör allt för att sakta ner tiden och just det ögonblicket. Jag lyckades ganska bra då jag nu knappt en vecka senare kan se varje sekund framför mig. Och jag önskar jag kunde spela upp det för er. Den härliga känslan av solen stekandes på den svagt brända ryggen, det svalkande kristallklara turkos-blå poolvattnet som ger en viss motståndskraft när du simmar och ljudet av en stereo som spelar en Bob Marley-låt en bit bort. "Baby, Don't worry about a thing, 'cause ev'ry little thing gonna be all right"

Bussen till flygplatsen

Vi fick vänta vid receptionen i ca 20 min innan vår buss kom. Nadjas mamma och bror skulle också åka hem så alla var samlade inför avskedet (Nadja, Andy och Kenzo skulle stanna samt Andys pappa med familj som ankom dagen innan). Sådana stora avsked känns alltid lite sorgliga och det var med motvilja jag lämnade hotellet denna dag. Flygplatsen var tråkig och planet var lika litet som på vägen dit. Vår stolsgranne var samma som på vägen dit och alla hade vi exakt samma platser. Julia snackade heeela resan hem. Och när hon snackar är hon högljud och "skriker" sina ljud. Stackars stolsgrannar. Hemresan kändes oändlig och det kom verkligen som en efterlängtad förväntad överraskning när vi närmade oss marken och landade. Vi avslutade vår resa snabbt och effektivt på flygplatsen och åkte äntligen hem till vår lägenhet.

Men kvällen var inte över än. Långt ifrån det....

Vi hann vara hemma ca 30 min innan Julia hade bajs upp till halsen. Jag lyfte upp henne ur stolen och allt var kladdigt. Jag fick massvis med bajs på mig och Julia kan jag inte börja med att förklara hur hon såg ut. Direkt in i duschen med oss båda två. Nästa misstag vi gjorde var att vi lade henne i sängen med en nappflaska som vanligt. Big mistake. Efter att ha pratat ihop mig med Olof konstaterade vi att det var samma som Kenzo haft. Vi gick in i sovrummet och det var tur för i samma ögonblick (kanske tidigare också?) kaskadspydde Julia över hela ansiktet och det såg ut som hon höll på att drunkna. Där var vällingspya överallt i stora pölar och vi insåg att det måste varit hela nappflaskan som kom upp på en gång. Denna gången lade vi henne i sulkyn på en handduk som vi under de närmsta minuterna fick byta ut ett par gånger. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen (1177) och fick direktiv på att mata henne två teskedar (en vatten och en vätskeersättning) var 5 min hela natten och om det fortsatte komma upp eller något blev sämre skulle vi åka till akuten. En trött mamma och pappa beslöt sig för att hjälpas åt så vi gav henne lite vatten var 5 min under en halvtimmes tid vilade 40 min och sen var det nästa mans tur att ge henne vatten i en halvtimme. Systemet fungerade utmärkt och jag är så glad för att min Olof bestämde sig för att ta en vab-dag på måndagen.

Så otroligt stor skillnad i miljö och känsla det kan vara på en dag. Från underbart poolmys till kaskadspyor och förtvivlade småbarnsföräldrar...