Expressbud från Korea

Det var måndag morgon, tidigt. Olof var nästan precis klar att gå till jobbet och jag satt och matade Julia. Vi hade redan fått vår hejdå-puss när något plötsligt bröt rutinerna. Porttelefonen började ringa med sin höga volym och skrämde både mig och Olof. Vem skulle kunna tänka sig ringa på så här tidigt undrade vi. Klockan var ju inte mer än sju. Båda frågade vi varandra vem det kunde vara men det fanns ju bara ett sätt att ta reda på det. Olof lyfte på luren och jag hörde några "ja, okej, jaha, kom upp". Han kom sedan in i sovrummet och sa "det är expressbud från korea".

Olof har ju studerat utomlands och har därför många vänner i olika delar av Asien. Detta var visst en av hans närmre vänner som hade skickat ett paket som ett grattis till Julia. Och vilket paket! Det var som i filmerna när man får en fin box med fint band och papper i och i denna box låg en underbar sparkdräkt i storlek 80. Det verkligen syns och känns hur hög kvalitet det är på den. Själv förundras jag över sparkdräktens resa och hur den kom hit till lilla Julia. Jag inser än en gång hur givmilda och snälla människor det finns här i världen och ser fram emot att någon gång få träffa Olofs kompis i Korea.

*Prosit*

Resten av måndagen rusade iväg. Jag fixade lite här hemma och plötsligt var det eftermiddag och vi skulle få Olofs kusin David på besök. Jag sprang ner på Hemköp och inhandlade kvällens middag (pasta med svamp, tomat, fetaost och babyspenat). Middagen blev jättegod (tyckte jag) och Julia trivdes i de vuxnas sällskap. Hon satt snällt i allas knä och tittade och lyssnade med stora ögon. Innan David åkte hem bestämde vi oss för en promenad. Vi gick längs kanalen ner till centralen. Det var kallt och mörkt men ändå mysigt när man såg in i de ombonade sekelskifts-lägenheterna med deras blandade inredningsdesign. Man kunde inte låta bli att få någon jul-saga-känsla och jag insåg att det gått från att vara sommar direkt till vinter.