Tummelisa och jag på jobb

Igår var jag och Julia och besökte mitt gamla jobb. Jag och Josse skulle göra en dokumentationsuppgift till kursen vi har nu och jag slog därför två flugor i en smäll då jag nu äntligen fick göra ett besök och visa upp den lilla tösan. Hon fick mycket beröm över hur söt och stark hon är och de små barnen älskade henne. Måste säga att jag är imponerad över de små barn som mindes mig. Tror faktiskt att alla gjorde det men kom ändå som en liten chock när barnen på de andra avdelningarna kommer direkt fram till en och säger "Hej Malin". Fick höra av en liten kille att Julia var söt men hon var ju bara stor som en tumme (han höll upp sin lilla tumme). Sådana kommentarer från barn är vad man saknar med förskolan och jag tror att hon hädanefter får bli en liten tummelisa då. Det var underbart att träffa alla vuxna och barn igen. Josse och jag fick gjort vår film. Jag vill verkligen inte att någon ska se den dock men vad gör man inte för betyget. Apropå betyg så ser det nu ut som att jag ska läsa vidare på programmet (Samhällsorienterande ämnen och barns lärande, åk F-6). Det ska bli skönt att komma igång med studierna igen så jag kan bli klar med det sista året. Jag älskar att vara hemma med Julia och jag måste säga att där är alltid saker som ska göras men det ska ändå bli lite kul att få sätta sig ner och diskutera ett riktigt ämne. Jag älskar ju trotts allt att vara lite allvetare och få prata om saker jag kan. Det är nog bland annat därför jag valde den utbildningen jag valde (självklart för att jag älskar att arbeta med barn också).

Tretorn jackan

Igår fick jag även hämtat ett paket på posten med min jacka i. Det blev en tretorn jacka/kappa som är en vinterfodrad regnjacka i tweedliknande material. Hmm tänker jag då. Jag undrar om den är varm nog för mig men den är riktigt skön och "tät" (dock inte så tjock, kanske därför jag gillar den) och jag tror den ska klara hålla mig varm i vinter. Nu är jag dessutom så trött på att leta jacka så jag kan spy. Fick dessutom ner priset med 1000:- vilket jag då tycker är ett kap.

Idag vaknade man vid halv nio av ett en liten buse låg och snackade och jollrade bredvid mig. När jag tittade ner i vaggan möttes jag av ett stort flin. Julia är alltid så glad på morgonen. Då ligger hon bara och skrattar och ler åt en och är överlycklig bara man tittar på henne. Dessa stunder är att ta till vara på (så lär det ju inte vara i tonåren... eller?).

Idag skall Olof sluta tidigt så vi ska hitta på något vid lunch-tid (får se om de blir något roligt eller mer ett måste). Sen ska han på bio i kväll med grabbarna och se Jägarna 2 så då får jag se vad jag och Julia hittar på för fredagsmys.