. Min lilla Historia . : Skenan åker av!

Julia när vi kom till MAS

Väntrummet vid röntgen

Igår var ingen vanlig dag för igår var det Julias födelsedag. Nej, inte riktigt men det kändes som så. För igår var dagen min lilla ängel blev fri på riktigt. Det var dagen hon blev av med sitt fängelse, sin skena. Denna dag har vi längtat efter sen dagen hon föddes och vi fick beskedet att hon hade höftledsluxation dvs en höftkula man kunde rucka på. Denna kula behövde växa fast ordentligt och det löste man genom att lägga henne i en skena som går från axlarna till knävecken och som håller ut höfterna som en liten groda. Detta resulterar även i en viss begränsad rörlighet för lilla Julia som inte har upplevt rörelsefrihet sen de första tio dagarna i sitt liv. Att gå från magen till skenan var inte så konstigt för Julia kanske. Hon hade ju aldrig upplevt något annat men nu är hon för första gången fri från alla begränsningar.

Väntrummet på ortopedien

Dagen började tidigt. Vi skulle vara på sjukhuset kl 7.50 så vi gick alla upp kl 6.30 och då hade jag inte sovit mycket på natten och den lilla sömn jag fick var fullspäckad med mardrömmar. Jag hade fjärilar i magen när vi begav oss hemifrån och tog bussen till MAS. Väl där kom vi till fel ingång först och jag är helt säker på att de skrev fel men det spelar ingen roll för vi fick gå bort till röntgen och kom precis i tid dit. Vi fick sitta in i samma väntrum som vi satt i när vi väntade på att kolla hennes höfter med ultraljud, tio dagar gammal. Det var massa hemska minnen och känslor som var kopplade till detta rum och jag blev om möjligt mer nervös och spänd. En sköterska kom och hämtade oss och förde oss in i röntgenrummet där ytterligare tre röntgensköterskor väntade. Vi klädde av henne och skenan åkte av. Spänningen var hög och det första vi fick göra när skenan var av var att hålla fast henne rak och stilla på röntgenbordet. Sköterskan höll ner hennes ben raka som benen är när man står och Julia gav ifrån sig ett högt skri. Denna stackars unge har ju

Julia i undersökningsrummet

legat med benen ut i hela sitt lilla liv och att sedan få benen nedtryckta det tyckte hon inte om. Två bilder ville dom ha så två gälla skrik löd igenom rummet sen var hon lycklig igen. Vi slapp ta på skenan igen utan skulle bara ta med den till läkaren vi skulle träffa härnäst. Denna underbara unge var så go att krama och hålla om att mamma och pappa nästan slogs om henne. Olof bar henne i filten hela vägen till ingång 21 igen och jag fick hålla lite i väntrummet. Vi blev invisade i ett rum där vi fick vänta en stund till läkaren kom. I detta rum mös och lekte vi med Julia och hon såg så lycklig ut över sin nyvunna frihet. Läkaren kom in snabbt och sa bara att allt såg bra ut och röntgen såg perfekt ut och att vi nu kunde ta hem vår dotter. Vid Södervärn fick vi skiljas från pappa som skulle iväg och jobba men jag och Julia begav oss hem. Julia somnade i vagnen eftersom det hade varit mycket för henne ville jag låta henne sova så länge som möjligt så jag gick för att handla lite. Väl hemma hade jag och Julia bara mys, mys, mys dag. Vi kelade och busade och när pappa kom hem tog han över och jag lagade kräftsoppa. Efter maten badade vi Julia och det var helt underbart. Hon njöt så mycket och det gjorde hennes föräldrar också. Efter badet mös vi med henne i bara blöja men det dröjde inte länge förrän detta lilla barn slocknade för denna dag. På natten vaknade jag någon gång av att Julia snackade lite. När jag tittade ner i vaggan såg jag att hon hade lagt sig på tvären längst nere vid fötterna. Visst ja, hon kan ju röra sig... hur ska detta gå...