Slutet på en era närmar sig..

Första dagen i skenan

Idag är ingen vanlig dag för idag är sista gången vi badar på MAS och idag är det bara 6 dagar kvar i skenan. Det känns som en evighet sedan man stod i det lilla undersökningsrummet med en gallskrikande nyfödd som fick sin nyvunna rörelsefrihet borttagen, fängslad. Under hela denna "evighet" är det en dag i veckan hon befrias nämligen under det kvicka badet på MAS. Dessa stunder har kommit till att bli höjdpunkten på veckan. Det är då hon sätts fri. Fri från begränsningar och man kan se hur mycket hon egentligen kan röra sig. Hon genomlider tyst den kalla intvålningen på britsen för hon vet vad som komma skall. Hon skall få bada. Hon sänkts ner i vattnet och allting blir bra igen. Det är varmt och skönt och hon kan plaska och sprattla eller bara ligga still och njuta. Kosmos stannar när denna lilla unge njuter av badet. Ingen gång, inte ens första, har hon yttrat ett ljud under denna ritual. Den senaste månaden har det till och med varit mamma som fått ta över badningen och då har hon snott till sig lite extra tid. Cecilia (sköterskan) säger att den här lilla tösen nog är den ända som aldrig skrikit under hela tiden. Denna lilla historia påminner mig om en av mina favoritfilmer från när jag var liten, Svanprinsessan. Även Odette var fast, fast i form av en svan, men blev fri varje fullmåne. Vår lilla Julia är kanske ingen svan ännu. Hon är snarare en liten groda som när hon blir fri förvandlas till den lilla prinsessa hon är. Snart förvandlas hon inte enbart under "fullmånen" utan för alltid. Slutet på historien om vår lilla groda slutar lyckligt och hon sätts fri. Utan begränsningar börjar en ny era i Julias liv. Hon blir för första gången fri, fri att sätta sina egna begränsningar och övervinna dessa.

Badat på MAS

Efter bad

Men inte bara ont ska sägas om denna skena. Den har orsakat många tårar i många familjer men samtidigt hjälpt väldigt många barn ända sedan 50-talet. Den ser till att barnen slipper opereras och den ser till att barnen aldrig behöver halta. Barnen blir friska för all framtid så vad gör då dessa veckor i skenan. Vad har vi förlorat. Jag tror att alla föräldrar som får detta besked blir chockade och ledsna. Det är verkligen en prövning och det som skrämmer mig mest är känslan av att förlorat en tid i Julias liv. Detta har jag självklart inte men saknaden av att kunna stryka mitt barn, min nyfödda bebis över ryggen eller känna hur hon kryper ihop tätt intill mig, den saknaden är stor. Hon har blivit stor och jag undrar om jag missat känslan av en nyfödd. Enligt definition är barnen "nyfödda" under de första 28 dagarna sedan räknas de som spädbarn fram till ett år. Med andra ord fick jag uppleva 9 dagar med en gosig, fri liten nyfödd innan hon sattes i skenan. Sedan blir hon av med skenan strax innan hon blir tre månader. Hon har växt otroligt mycket sen hon kom till oss 4,5 kg 52 cm lång. Det ska bli spännande att mäta henne när skenan är av då detta är något vi fått låta bli att göra sen BB.

Innan bad

En annan sak jag tänker på är hur ska jag våga. Nu när hon har skenan gör alla läkare det så klart för en att absolut inte lyfta i benen (t.ex. när man bytar blöja). Vår läkare (som jag inte har mycket tillit till) säger även att hon ska ha skenan fortfarande (fast hon är bra) så att hon inte skadar sig själv. Hur ska man då nästa vecka våga röra henne som en helt normal frisk bebis. Hur kan allt förändras över ett ögonblick. De säger att man ska kunna röra henne som man vill och att hon är helt frisk men hur kan det skilja så. Och om jag vill ta försiktighetsåtgärder hur bytar man då en blöja utan en skena att hålla i eller utan att lyfta i benen. Och som det inte var nog med problem där så är man ganska fast i sina vanor. Hur hanterar man en livlig sprallig liten krabat. Jag har ju bara haft en bebis som ligger där jag lägger henne antingen på mage eller rygg. Nu kommer hon vara fri vilket är underbart men jag kan inte låta bli att undra hur det kommer kännas för mig att hantera henne (absolut inget mera lämna henne i soffan eller på skötbordet). Vad jag har hört från andra föräldrar med skena är det visst svårt i början att vänja sig. Barnet  blir ju inte så stabilt längre och man måste göra allting annorlunda mot vad man är van vid. Jag har 6 dagar på mig att försöka greppa det hela och vänja mig vid tanken och jag längtar så. Det ska bli så spännande och bara framtiden vet vad som kan hända.

Gosig unge utan skena - på väg att badas

Mamma tvättar Julia

Julia njuter av vattnet