Idag var det dags för veckobesöket på ortopeden. Varje onsdag kl 15.00 har vi en tid för att bada vår lilla badanka. Anledningen till att jag kallar henne badanka är för att hon älskar bada. Men redan i väntrummet var Julia glad till mammas stora förvåning och glädje. Vi satt och tittade på varandra och plötsligt får jag ett svarsleende (det allra första av många kommande). Så där satt vi och log åt varandra ett bra tag innan vi fick komma in på rummet. Skavsåren som hon dragit på sig veckan innan pga von rosenskenan såg bättre ut men var fortfarande inte helt läkta. Detta tillsammans med andra orsaker ledde till att jag ifrågasatte tiden hon behöver skenan. Visade sig att hon är ett gränsfall och att dom därför föredrar att ge henne 12 veckor i skenan istället för 6 veckor. Detta tycker jag som mamma är befängt. Jag anser att man ska kolla hur väl hon läkt i vecka 6 och varför inte hitta ett mellanting på tex 8 veckor som jag vet att man har på andra sjukhus. Självklart vill jag inte ta några risker men jag vill inte hon ska behöva ligga i skenan en extra 6 veckor om det inte behövs. I vilket fall så kom hon ur sitt lilla fängelse och blev intvålad, som hon nog tycker är ganska skönt men är fortfarande lite skeptisk till, och sen blev hon nedsänkt i det ljumna vattnet. Detta är den bästa tiden på dagen tycker både Julia och mamma Malin. Då förvandlas den lilla grodan till en liten badanka som bara ligger och flyter och njuter. Det känns lugnande att se och hela hjärtat fylls av kärlek när man ser hur nöjd dotter man har. Tyvärr har alla stunder ett slut och på sjukhuset får man inte ligga och slöa i badet så inom kort var det upp ur plurret. Först då får jag agera och hjälpa till genom att torka av henne. Då ligger hon där och jollrar och sparkar fullkomligt nöjd med stunden men inom kort är det tillbaka in i skenan igen något renare och finare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.