Flytt och sushi

Denna morgonen började med en mindre glad Julia. För att jag skulle få de timmar sömn jag så gärna ville ha fick jag låta lillflickan sova på min mage. Förmiddagen såg ljusare ut och Julia var en ängel! Hon mös, lekte och var helt med i allt som hände. Hon har verkligen utvecklats enormt under dessa 5 veckor. Hon har ett helt annat liv i blicken och hjärtat smälter till hennes leende som nu kommer flera gånger om dagen. Hon har dom mest underbara små smilegropar som kan få vem som helst på fall. Ja hon är då verkligen mammas ängel.

På eftermiddagen tog vi oss till Trelleborg och min gamla lya. Vägen dit börjar verkligen ta sig (motervägen är snart klar) och det ser ut som vägsträckan Vellinge-Trelleborg kommer bli en av de vackrare motervägar att köra på. Väl framme fick jag ha Julia i bärsele medan jag bar ner sakerna till bilen. Äntligen har jag fått ett överlåtelsedatum på lägenheten och det blir på måndag (inte en dag för tidigt). Däremot har jag fortfarande grejor kvar att hämta och sen flyttstädningen. Detta är inte lätt att genomföra när man har ett spädbarn. Jag har så ont i ryggen och är helt slut nu efter att har burit på en bebis (6kg skulle jag tippa) och sen alla grejor. Man har ju dessutom vant sig vid hiss så att springa i trappor gör att man får upp flåset så att säga. Mamma kom även förbi och hjälpte mig lite men det var lite för svårt med Julia på magen så efter ett tag gav vi upp för att fortsätta i helgen. Det känns så konstigt varje gång man är i den gamla lyan. Det är verkligen en era som är över. Saknaden är stor för gångna tider men framtiden är strålande ljus. Jag kommer alltid ha en plats i hjärtat för min första lilla etta. Då var det bara den och jag och jag tillsammans med många vänner har haft underbara och minnesvärda dagar, kvällar, stunder i den.

Den gamla lyan <3

Innan jag stack hem beslöt jag mig för att överraska mannen där hemma med lite god sushi. Dom har ju bland den godaste sushin i Trelleborg (rekomenderar starkt) så den fick det bli. När jag kom hem frågade jag Olof om han var hungrig och så klart var han det. Jag lade upp bitarna på glastallrikar, dukade fint med ljus och Olof var fortfarande helt ovetande. När han sedan såg vad det blev för middag sken han upp och sa han trodde jag hade gjort typ mackor eftersom det gick så fort. I denna familjen älskar vi nämligen sushi och det var så sent som igår som vi pratade om att i helgen äta det. Det var en underbar middag med inte bara god sushi utan det bästa tänkbara sällskap.

Romantiken höll i sig men efter en stund ville Julia också göra sig hörd. Det fick bli en liten resa down memory lane med hela familjen uppkrupen i soffan. Sen fick Olof gå och lägga sig och jag satte mig och skrev detta. Snart är det dags för matning av Julia och sen ska hela familjen sova. Godnatt!